När den svenska huvudstaden i fredags gästades av de amerikanska storheterna Death Angel, Exodus och Testament mobiliserade sig Sveriges övervintrade thrashare i stor skala. Den amerikanska västkusten slog till med full kraft i Fryshuset och Townhogs var på plats.
Fryshuset, Stockholm, Sverige en fredagskväll i februari år 2020. Lokalen fylldes av gamla turnétischor, patchade skin- och jeansjackor och bira i plastmuggar. Den hårdare skolans turnépaket, där Death Angel, Exodus och Testament ingår och som besökte Stockholm, kallar sig ”The Bay Strikes Back 2020”. Namnet syftar på Bay Area, området där San Francisco ligger och där alla tre banden både bildades och formades under 80-talet. Området på den amerikanska västkusten fullständigt exploderade av den då nya, hårda och skoningslösa undergroundmusik som vi idag hashtaggar som Thrash Metal. Sätter man sig ned och lyssnar på gamla demokassetter eller publikinspelningar av spelningar från den tiden känner man verkligen vilken otrolig puls som fanns där och hur luften kring scenen riktigt vibrerade. Trots att banden har tillhört samma scen i så många år har de aldrig turnerat tillsammans i denna konstellation.
Det var då! Hur ser det ut år 2020? Mycket förändrats men inte allt. Visst syntes denna kväll många stora och glänsande vikar på hjässorna, visst fanns många svångremmar som riktigt led i kampen för att hålla ihop från det sista hålet så att ägarens ludna samlingsplats för historiska öl inte skulle blottas allt för mycket och visst fanns där axlar som till vardags snarare lyfter upp en kontorskostym istället för en skinnpaj men samtidigt fanns även en känsla av nytändning. Om vi lägger bort diskussionerna kring Big 4, Big 8 och så vidare som i slutändan ändå blir rätt långtråkig och onyanserad så länge tyska bidrag som Kreator, Destruction eller Sodom hålls utanför kan vi ändå konstatera att Thrashen som scen inte bara har överlevt i viss skepnad ända in i 20-talet – den har även fått tillökning av nya, unga och hungriga fans och band.
Det är lite spännande med Testament eftersom det var andra gången jag ser bandet på något år och det är andra gången då förbanden överglänser huvudakten utan att huvudakten har varit dålig på något sätt. Förbanden var bara bättre. Första gången var Annihilator på ett fantastiskt spelhumör och tog pokalen den kvällen på Frysen 2018. När Death Angel klev på scenen var trängseln i köerna till ölen värre än framför scenen men det struntade bandet i. Death Angel gör mig sällan eller aldrig besviken med deras spelglädje och finess så förväntningarna från min sida var rätt högt satta. Denna kväll var dock inte den bästa som jag har upplevt med Death Angel men den lilla tid de fick till förfogande tog de hyfsat till vara på och de hann med att framföra åtta alster från karriären. Topparna denna kväll för mig blev Voracious Souls från debutskivan The Ultra-Violence (1987) och The Moth från den nyare men ändå fantastiska plattan The Evil Divide (2016). Denna kväll fick de dock se sig slagna av ett Exodus på strålande spelhumör. Att de redan för länge sedan spelade till sig en given plats bland de stora banden i Thrash Metal himlen råder det inget tvivel om och nu är gitarristen Gary Holt tillbaks från sin sejour med Slayer. Återföreningen gladde publiken i Fryshuset och när dammet hade lagt sig var det Exodus som stod kvar med segerpokalen över huvudet.
Recensent: Fredrik Brolin (f.brolin@townhogs.com)
Fotograf: Joanna Hemmingsson (j.hemmingsson@townhogs.com)