Saxons frontman Peter “Biff” Byford har varit med om det mesta inom hårdrocken och nu är det hans och bandets tur att hedra de band och låtar som en gång har inspirerat dem till att bli det de är idag. INSPIRATIONS, som släpps genom Silver Lining Music är egentligen ett infall under en pandemiperiod där allt redan var gjort med nya plattan. Jag ringde upp den sympatiske sångaren för att höra om plattan och om de saker som har inspirerat honom.
Hur kom ni upp med iden om att göra ett album med covers?
Vi ville göra något tillsammans för vi hade egentligen inte spelat tillsammans sedan mars i förra året. Det nya Saxonalbumet blev försenat så vi ville göra något under tiden. Så jag kom upp med idén om att spela in en skiva med låtar från band som har influerat och inspirerat oss att göra det vi gör.
Det måste ha funnits hur många coola låtar som helst att välja från. Hur lång var listan av låtar från början?
Jag tror att vi hade runt 80 låtar att välja mellan. Vi lade en massa låtar i en hatt och tog ur de låtar som vi gillar. Jag ville behålla det hyfsat brittiskt. Jag valde inte nödvändigtvis folks första-hands låtar utan jag ville göra låtar som hade influerat oss, inte bara topp-40 låtarna. Vi lade fram idén i oktober och folk från management och från skivbolaget kom in med idéer på låtar så vi fick en rätt stor lista. Några av låtarna var väldigt märkliga och några av dem var rätt bra men vi höll oss till våra egna låtval egentligen.
Precis som du säger så är låtlistan väldigt brittisk utom några undantag. Dominerade England musikvärlden under 60- och 70-talen?
Jag skulle säga England dominerade världen under 60-talet och troligtvis även under 70-talet men det var även en hel del amerikanska band som influerade oss. Vi gjorde en låt av Mountain som B-sida en gång men generellt var vi definitivt mest influerade av brittiska band.
Vad kommer du ihåg från ”the swinging sixties”?
Jag minns att jag såg Beatles första framträdande på TV 1963. Jag var 12-13 år då och det var såklart ett väldigt inspirerande tillfälle för mig och jag tänkte direkt på om jag själv kunde vara i ett band. Sedan kom Rolling Stones och jag började gilla dem. Jag tror att den allra första sång som jag spelade på gitarr var Paint it Black så det var såklart väldigt inspirerande tider.
Vad kul att du säger det. Jag är själv ett massivt fan av Rolling Stones musik och valet att spela Paint it Black är väldigt trevligt.
Ja, jag älskar Rolling Stones och jag gick till dem från Beatles för att de var lite farligare än vad Beatles var. Jag gillade hela imagebiten och den rebelliska sidan av Rolling Stones. Och sedan kom såklart andra 60-tals låtar som de från till exempel Hendrix, Yardbirds och Kinks.
Berätta lite om hur du lade sången på Paint it Black. Det låter nästan som att det är en duett. Ni fick till en bra rocksång utav den psykedeliska låt som den egentligen är.
Jag sjöng i ett rätt högt tonläge både i oktav och i stämma. Det är rätt coolt att jag klarar av att få till de tonerna fortfarande. Vi ville inte åka längst den vanliga vägen utan vi ville göra en mer rak rocklåt. Jagger sjunger normalt rätt lågt hela tiden och han har inte de där höga tonerna i sångstilen och jag ville inte bara kopiera Jagger utan ville istället ha låten anpassad till min egen röstkapacitet eftersom jag kan sjunga både högt och lågt. Jag tycker att jag fick till det rätt coolt och jag tycker att låten blev lite mer intressant.
Jag gillar verkligen valet av Kinks-låt, See My Friends. Normalt när någon spelar Kinks så blir det oftast låtar som You Really Got Me eller Lola.
Precis! Många band kör just You Really Got Me eller Tired of Waiting och de där låtarna men jag ville göra den sång som jag verkligen gillade när det begav sig och det var just den här sången. Jag gjorde arrangemanget tillsammans med min son som också sjunger lite grann på låten. Jag tycker att vi fick till en riktigt fin låt. Vi gjorde en lite mer mid-tempo låt av den medan Kinks original är lite mer psykedelisk.
Ni gjorde detsamma med Stone Free (Jimi Hendrix) och fick den verkligen ”Saxonifierad”.
Vi försökte att få till en Saxonprägel på alla låtarna. Lite som The Rocker, Thin Lizzy låten, där vi tog ut det långa gitarrsolot och skapade en tvillinggitarrdel av en av delarna. Vi tog en låt som gjordes för tre personer och gjorde den till en låt för fyra personer. Detsamma hände egentligen med Speed King där vi gjorde mer ett gitarrtema i slutet av solot. Vi körde den snabbare bara för att vi kunde göra det. Likadant med Hendrix-låten. Men när allt kommer omkring så spelade både Deep Purple och Jimi Hendrix dessa låtar mycket snabbare när de spelade dem live. Jag vet inte vilka droger de hade använt men snabbt gick det haha När vi lyssnade på inspelningarna så kände vi att vi ville ha det lite snabbare och lite mer andligt – lite mer passion i låtarna.
Låtarna på listan sträcker sig från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet. Tycker du att den eran speciell i musikhistorien?
Ja, det skulle jag påstå. Det är en rik era på bra musik och vi kom från mitten av tonåren till att bli 20-åringar och vi kunde se band som Deep Purple och Led Zeppelin.
Och sedan kom ju även Motörhead med också, ett band som ni känner sedan tidigare.
Ja, Bomber är från -79 och jag tror det är den yngsta låten på skivan. När Motörhead turnerade med Bomber var vi med och det var vår första turné och vi riktiga nybörjare. Jag minns att jag stod vid sidan av scenen och såg dem spela just Bomber varje kväll. Tidiga Motörhead inspirerade oss massor när vi skrev vår egen musik. Jag tror att utan Bomber hade låtar som Heavy Metal Thunder eller 20 000 ft (båda från Strong Arm of the Law 1980) inte blivit av. De spelade snabba låtar med så kallade shotgun-texter, du vet, snabba refränger och sådant.
Vilket album skulle du påstå blev startskottet för Heavy Metal?
Jag måste säga Led Zeppelin faktiskt. De hade fantastiskt gitarrspel från Jimmy Page, den ultimata rockgudssångaren i Robert Plant och den slamriga, tunga rockaren på trummorna John Bonham för att sedan bryta av med den coola basisten som bara stod där bak och gjorde sin sak. Zeppelin skapade både stilen, looken och attityden för ett metalband. Även om Kinks ofta framhävs som det första riffet med da-da-da-da-da (You Really Got Me) men jag tycker att Zeppelin tog fram mallen för hur ett band skulle se ut. De kom ju från 60-talet med Yardbirds.
De gjorde verkligen galet mycket bra musik både som Yardbirds men framför allt som Zeppelin. Du gjorde en fantastisk sånginsats på Immigrant Song. Hur håller du rösten så fräsch?
Haha, det var en utmaning. Alla dessa låtar var verkligen stora utmaningar eftersom när dessa killar gjorde de var de typ 19-20 bast och jag är ju en aning äldre än så som du vet. Det var svårt att tillföra den där entusiasmen låtarna. Men jag tror att för att jag aldrig hade sjungit dem tidigare kunde jag ändå ta mig an dem med en fräschhet. Immigrant Song är verkligen ingen enkel sång att sjunga, du vet med Ahhhhhhhhhh! så jag ändrade en del och jag försökte få in rätt mycket av mig själv i sången men ändå även behålla en del av Robert Plant i allt. Jag gjorde sången tillsammans med min son, som producerade sången och han var på andra sidan av mikrofonen och han hade inte hört flera av de här låtarna tidigare. Jag tror att han hade hört Immigrant Song i filmen School of Rock med Jack Black så han kom från en annan generation och tog det med sig. Det blev coolt.
Jag måste lyfta även fram Evil Woman. Min fru gick förbi mig när jag satt och lyssnade på skivan och tycker att du fick till en riktigt bra Ozzy-stämma där.
Även om låten ursprungligen gjordes av bandet Crow så tog vi med den lite som en vänsterytter eftersom vi har inspirerats av Sabbath. Vi gör den lite snabbare än vad Sabbath gjorde och jag gjorde en högre tonart ur Ozzy-registret och backade upp den med en lägre tonart under den. Ja, det låter som Ozzy men det var faktiskt inte medvetet utan det var bara så det kom ut.
Tycker du att det är viktigt att ha idoler?
Nej, jag tycker att det är viktigt att vara sig själv men att du kan ha favoriter. Alla dessa sångare som har gjort de här låtarna är riktigt bra sångare. Om vi tar Lemmy till exempel så är han också en bra sångare för sin stil och han var en bra textskrivare.
En av de allra första tatuerade människorna som jag pratade med hade ett Saxon-S på armen. Det här var i mitten av 80-talet och han älskade verkligen Saxon. Tror du att hårdrockare är mer lojala än andra typer av fans?
Det är de absolut. De bevisade det här senast – vi lyckades göra några Castles & Eagles 40-års jubileumspelningar och vi hade tre spelningar inbokade i England men då fick jag min hjärtattack och vi fick skjuta fram dem. Det här var i september 2019 och dessa spelningar har nu blivit uppskjutna fem gånger och som exempel har vi fortfarande 5000 biljetter ute till folk som fortfarande väntar på att få komma och se oss spela på Hammersmith. Hårdrocksfansens lojalitet är verkligen fantastisk och jag tror inte att du får lojalitet som denna i någon annan form av musik. När ett band som vi, som inte är megastora men inte är nybörjare, släpper biljetter till en konsert märker vi att de säljs rätt stadig under flera månader. Vi säljer aldrig en miljon biljetter på någon timme men oftast blir det ändå utsålt. Så lojaliteten går i båda riktningarna för oss eftersom fansen litar på att vi kommer och spelar för dem och att vi gör en bra show och vi litar på att fansen kommer och tittar på oss.
Bara det att en del band överlevde 90-talet när grungen kom in i bilden är rätt häpnadsväckande. När kände du att vinden för hårdrocksbanden ändrade riktning igen efter 90-talets tuffa period?
90-talet var verkligen en tuff period, jag tyckte inte att det var så tufft att släppa skivor egentligen men det var väldigt svårt att spela live. Flera av våra vänner i stora band som Motörhead och Iron Maiden fick lida rätt mycket när det kom till att spela livemusik under den perioden och vi alla hade det tufft. Men tack vare att våra låtar och våra kataloger var starka nog kunde vi ta oss igenom det och överleva perioden och fortsätta att vara ett professionellt band istället för att vara tvungna att börja arbeta i till exempel en bar. Vi hade den turen att våra fans förblev lojala.
Du och Saxon har själva varit en stor inspiration och influens för många band. Jag minns att när Metallica firade 30 år som band med spelningar på Fillmore i San Francisco 2011 så var du uppe på scenen med dem. Hur kändes det att bli hedrad på det sättet?
Jag har pratat med Metallica om detta vid många tillfällen och de har berättat att det var några band som de såg upp till. De kom och tittade på oss i Brighton 1982 (tror jag) och trummisen var där och tittade på oss. Det var några band som de följde och det var vi, Diamond Head och några andra band som verkligen influerade dem, speciellt i början. Jag menar, de åkte till och med in till Barnsley med deras turnébuss under deras första Englands-turné för att se var vi brukade bo och var vi brukade spela våra tidiga gig. Jag tror att flera band, inte bara Metallica, utan även band som Mötley Crüe och Ratt och liknande band var alla fans av den brittiska hårdrocken från det tidiga 80-talet. De tog saker och influenser från vår musik och gjorde sin grej av det. Metallica tog definitivt thrashen från oss, Motörhead, Diamond Head och troligtvis från Iron Maiden och skapade thrash-rörelsen. Jag tror att Wheels of Steel, 747 (Strangers in the Night) och Power and the Glory var stora influenser på många amerikanska band.
Kan du sätta fingret på ett album som skulle kunna definiera det som Saxon ville bli när ni började?
Ja, den första Montrose-skivan. Det var verkligen en stor influens. Jag ville egentligen göra en Montrose-sång till den här skivan och vi kanske gör en om vi får chansen att göra ett nytt album som det här. Kanske någon av Space Station #5, Rock Candy eller Bad Motor Scooter. Rock Candy var den som inspirerade till Demin and Leather.
När Saxon slog igenom, hur såg samhället ut på den tiden och hur reagerade det på att hårdrocken började bli något att räkna med?
1979 fanns det inte några rockmagasin utan det var tidningar som The Sounds och NME (New Musical Express) i England och flera av dessa letade efter någonting nytt. Jag tror att de var lite trötta på punkscenen och de letade efter nya rockband att rapportera om så vi började få rätt många liverecensioner under -78 och -79. Vi fick vårt första skivkontrakt 1979 och när vi väl började sälja 100 000 tals skivor tillsammans med Motörhead, Whitesnake, Iron Maiden och sådana band förändrade det allt. Publiken upptäckte oss först och sedan gick skivorna och singlarna upp på listorna och därefter fick vi uppträda i TV. Då började de mainstreammagasinen att skriva om hårdrocksband så det blev en crossover vilket förde med sig att de stora nationella radiostationerna började spela vår musik. Jag menar alla band, som Judas Priest, Iron Maiden och vi spelades och på den andra sidan spelades även akter som Duran Duran och Spandau Ballet som såklart gjorde sin grej så vi hade två olika rörelser igång samtidigt. Det var en fantastisk tid för brittisk musik – det tidiga 80-talet.
Vilken var den första skiva som du köpte för dina egna pengar?
Troligtvis You Really Got Me med The Kinks eller Hang on Sloopy med The McCoys.
Köper du skivor fortfarande?
Nä, egentligen inte. Jag har bara inte tid till det. Om jag skulle köpa någon skiva så skulle det vara någon gammal vinyl men jag gör inget med dem mer än stoppar in dem i ett skåp. Jag gillar bara att titta på dem. Doug Scarratt, vår gitarrist, har en fantastisk anläggning till att spela vinylskivor och den kostade honom flera tusen pund medan jag bara har en gammal trött grammofonspelare för 10 pund. Det är slöseri att lägga på en vinyl där för att allt låter likadant. Jag vill egentligen inte spendera så mycket pengar på en sådan anläggning där bara nålen koster 450 pund. Ska jag vara helt ärlig så är mina öron helt körda ändå så jag hör det inte ändå haha
Jag vill gå tillbaks till det som du pratade om tidigare och din hjärtattack. Hur är det med hälsan idag?
Rätt bra faktiskt, tack för att du frågar. Operationen gick bra. Allt känns bra och jag kan motionera rätt hårt. Jag är ju 70 år och inte 23 år så åldern tar ju ut sin rätt. Jag tränar och går ut med hundarna så den sidan av saken är rätt bra. Jag har precis genomgått en kataraktoperation på mitt öga så jag kan se rätt bra nu. Jag skulle kunna behöva ett par nya öron dock haha. Jag tror att jag har något liknande det som Brian Johnson hade efter alla tuffa och högljudda år inom musiken. Det är priset man får betala.
Jag är otroligt glad över att du är frisk och att du tar hand om dig. Avslutningsvis innan jag släpper iväg dig – Idag är det 37 år sedan filmen Spinal Tap kom ut. Har du något Spinal Tap moment att dela med dig av som avslutning?
Haha jag älskar Spinal Tap filmen och jag har så många sådana moments att jag knappt kan tänka fram något. Allt från att springa in på scenen och ramla i mörkret det första man gör på en spelning till exempel. Jag menar sådana där saker händer hela tiden med alla band oavsett om du spelar rock eller pop eller vad du nu spelar. Även i filharmonikerna har det ju hänt att när orkestern ställer sig upp och bugar så faller en av dem rakt in i stråksektionen. Det är alla Spinal Tap moments.
Stort tack Biff att du tog dig tid att prata med mig en stund.
Tack själv! Det var kul och jag hoppas att vi ses i Sverige någon gång snart.
Se till att lyssna in på Saxons mäktiga hyllning till de som en gång inspirerade dem till att bli Saxon.
Här är låtlistan:
1. Paint It Black (Rolling Stones)
2. Immigrant Song (Led Zeppelin)
3. Paperback Writer (Beatles)
4. Evil Woman (Crow och Black Sabbath)
5. Stone Free (Jimi Hendrix)
6. Bomber (Motörhead)
7. Speed King (Deep Purple)
8. The Rocker (Thin Lizzy)
9. Hold The Line (Toto)
10. Problem Child (AC/DC)
11. See My Friends (Kinks)
SKRIBENT: Fredrik Brolin
INTERVJU: Biff Byford (Saxon)
AKTUELL MED: Nya albumet Inspirations
SKIVBOLAG: Silver Lining Music
RELEASEDATUM: 2021-03-17