Intervju: Michael Schenker – Michael Schenker Group

Michael Schenker har släppt nya albumet Immortal med Michael Schenker Group där han firar 50 år som artist. Det var 1970 som han satte sin första not på skiva i och med sin medverkan på Scorpions första album Lonsome Crow! I och med pandemin har Schenker lyckats teama upp med ett gäng toppmusiker för att fira av jubileet ordentligt. Vad sägs om Ronnie Romero (Rainbow), Ralf Scheepers (Primal Fear), Joe Lynn Turner (ex-Deep Purple), Barry Sparks (Dokken), Steve Mann, Bodo Schopf, Simon Phillips (ex-Toto) Brian Tichy (ex-Whitesnake) och Derek Sherinian (Dream Theater, Black Country Communion). tOWNHOGs fick ett långt snack med Michael från sitt hem i Storbritannien om nya plattan och mycket annat.

Hej Michael

Hej! Tack för intervjun.

Först vill jag gratulera till det nya albumet. Det uttrycker mycket hjärta, känsla och lekfullhet, men är ändå fräscht och mycket dynamiskt också.

Fantastisk. Trevligt att höra.

Hade du en speciell riktning för albumet i åtanke i och med 50-årsjubileet och allt eller var det bara nästa album i rad?

Vet du, när jag ser det ser jag nuet när nuet dyker upp och 2019 insåg jag att det var nästan 50 år sedan – 1970 – jag satte min första not på en inspelning. Så det var början. Det var min första inspelning och jag var 15 år gammal när jag gjorde den med Scorpions på Lonesome Crow albumet. Jag skrev mitt allra första musikstycke “In Search of the Piece of Mind” och jag skrev faktiskt musiken helt själv i min mammas kök när det inte fanns någon annan där. Roligt nog skickade Michael Voss mig – producenten på Immortal – den ursprungliga listan över låtskrivarna Lonesome Crow. Jag ser aldrig tillbaka, jag ser alltid framåt och jag gör bara vad jag gör. Jag blev förvånad över att se att låtskrivarna på Lonesome Crow var “Text: Michael Schenker, Rudolf Schenker“. Vi hade båda hade noll kunskap på engelska då så hur kunde vi ha skrivit några texter? Det borde ha stått: musik skriven av Michael Schenker och texter av den som gjorde texterna. Jag var 15 år vid den tiden och de var redan 21 år, så jag var ett barn och jag antar att Rudolf, min bror, alltid såg till att det som han skrivit står som “Musik skriven av Rudolf Schenker”. Så det borde ha stått det på Lonesome Crow-albumet, men det hände inte.

Jag såg det. Och jag uppskattar att du har tagit tillbaka den till där den hör hemma, eftersom versionen på Immortal på sätt och vis sluter cirkeln för din karriär och kommer till sin fulla rätt där du har fått till allt perfekt. Du har också behållit solot så som det skrevs för 50 år sedan och du gjorde det not för not.

Ja. Det var en himmelsk gåva. Jag vet inte hur jag kunde spela det perfekta solot som jag aldrig skulle byta ut som t ex Stairway to heaven-solot eller Leslie West – Theme For An Imaginary Western-solot. Jag skulle inte byta ut en not någonsin. Det är bara en av dessa saker som bara dyker upp och du vet inte varför. På resten av Lonesome Crow plattan kan du höra mig spela sologitarr där jag utvecklas från en amatör som tar mina steg i min utveckling. Men av någon anledning vet jag inte hur jag kunde få till just det där mellansolot mitt i In the Search of the Piece of Mind. Och faktiskt är kompositionen ganska komplicerad. Men av någon anledning blev min första musikaliska komposition märkligt nog nästan perfekt jämfört med resten av vad jag gjorde på Lonesome Crow. Jag skrev ändå det mesta av musiken på Lonesome Crow, men du kan höra att allt annat är utveckling. Men just den låten och mellansolot förstår jag inte ens idag hur det kom till.

Det sticker fortfarande ut lite och det är verkligen vacker komposition. Det känns som att du har tagit tillbaka det nu till Michael Schenker istället för Scorpions-versionen också.

Ja, det var jag tvungen att göra. Det är uppenbarligen en av mina viktigaste låtar, för det var mitt första skrivna stycke och det blev så vackert redan från början. Det var där allt började så jag lade det sist på albumet för 50-årsjubileet.

Så nu kör du ytterligare 50 år här, eller hur?

Hahaha. Jag hoppas att jag lever så länge jag kan.

Förresten, gör du demos på det gamla hederliga sättet med en portabel studio eller finns det kanske några klipp på din telefon?

Nej nej. Jag är värdelös med telefoner och internet och sånt. Jag håller allt väldigt enkelt. Jag är en artist och det är viktigt för mig eftersom jag skriver från hjärtat och går till källan av oändlig kreativitet inom mig där alla skapelser kommer ifrån. Det är inuti dig själv och inuti alla om de väljer att ta sig dit snarare än att följa en trend för att tjäna en snabba pengar och berömmelse genom att kopiera något som redan finns. Jag frågar mig alltid – varför? Du vet, när jag började när jag var 9 år kopierade jag och det var så jag lärde mig. Jag lärde mig låtar av Beatles, Stones och Shadows och vad som helst. Någonstans när jag var 14 år gammal träffade jag Klaus Meine och blev Led Zeepelin / Deep Purple / Black Sabbath-fan. Tony Iommis distortion gav mig fick mig att förstå hur perfekt gitarr är med distorsion eftersom en ton kan ljuda för evigt med distorsionen. Men du kan avbryta den eller så kan du slå den igen eller man kan kombinera båda. Det gjorde det till det mest perfekta instrumentet för mig för att ge ett rent uttryck och det är det som ligger mig varmast om hjärtat.

Uppfattat. Jag har hört dig prata mycket om att du inte övar gitarr. Du säger att du upptäcker när du spelar gitarr. Spelar du också med olika prylar, toner och effekter för att få inspiration eller har du en specifik ton som du ställer in och sedan upptäcker?

Nej. Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag gillar och jag använder alltid mina öron. Jag menar att till och med när jag designar gitarrer med Dean är jag bara kvalitetskontroll. Jag kan ha inflytande att utforma det externa utseendet på en ny modell, men när det gäller andra detaljer låter jag proffsen göra vad de tycker är bäst. Men de ger mig gitarren, jag spelar den och jag känner den, jag hör den och jag säger “Bra!“. Eller så säger jag “Jag kan inte acceptera detta!“. Så jag använder mina öron.

Jag har alltid velat fråga dig en sak om när du satte wah wah-pedalen i ett fast läge för UFO-ljudet, men du släppte det ljudet. Kör du någonsin med det ursprungliga ljudet från den wah-wah-pedalen och provar det när du tränar eller spelar?

Saken är att under karriären förändras omgivningen. Komponenter i gamla förstärkare försvinner, människor börjar använda nya komponenter och saker blir annorlunda. Så man måste börja justera och hitta sitt ljud igen. Jag är ingen tekniker så jag måste använda mina öron. Min UFO-förstärkare gick sönder 1983 eller 1984 och den gick inte att reparera. Jag var tvungen att leta efter en ny förstärkare. Det tog evig tid. Jag gick igenom allt. Till slut hittade jag en Marshall 800 JCM split-kanal 2205 som passade. Någon i New York sa till mig “Michael, visste du att den här förstärkaren du valde faktiskt är en förstärkare som du designade?” Jag sa “Du måste skämta!“. Jag menar, det här är så galet eftersom jag var i en Marshall-fabrik i början av 80-talet och de ville göra en Michael Schenker-modell och vi började designa en, men vi avslutade den aldrig. Och så låg papperen bara någonstans eller någonstans på vägen så upptäckte någon den designen och sedan gjorde de förstärkaren. Det är så otroligt att jag faktiskt valde min egen design av alla förstärkare som jag testade. Det var förstärkaren som lät mest som hur jag ville ha det.

Det var ingen tvekan om att du valde rätt eftersom det var en mastermind bakom designen.

Ja. Haha. Det var ett mirakel.

Tillbaka din nya platta. Jag vet att du skrev mycket musik, men delade you ut låtarna till sångarna så att de kunde välja låt eller hade du en sångare i åtanke för varje låt?

I allmänhet låter jag alltid sångarna skriva sina egna texter. Jag engagerar mig inte i texter. Jag har skrivit kanske 3 eller 4 texter under hela mitt liv. Jag vill alltid att sångarna ska sjunga något som de står för. Jag visste aldrig vad Phil Mogg (sångaren i UFO) sjöng om eftersom jag inte förstod någon engelska.

Jag förstår. Men när du hade en massa låtar, delade du ut dem så att sångarna kunde välja vilken de skulle välja eller fick de välja sig själva?

Ah, det beror också på. Till exempel med Michael Schenker Fest trackade jag musiken och sedan skickade vi ut den till alla sångare. Sedan kunde den sångare som var snabbast välja, vilket vanligtvis var Dougie White. De väljer vad de känner att de passar bäst för. Så det är fullständig frihet som “Killar, bestäm er för vad ni vill köra men var medveten om att det finns fyra sångare och välj de favoriter som passar er.

Så det ordnade sig själv då.

Exakt. Allt ordnade sig. Jag har ingen kontroll, det blir bara som det blir.

På den nya skivan hör jag mycket bra grejer, men har du några favoritögonblick på den. Finns vissa favoritsolodelar eller avsnitt som du gillar speciellt?

Varje gång jag gör ett album är det som en bok. Jag vill se till att man inte blir uttråkad av ett album. Så jag har en bra känsla av balans för vad jag ska lägga in. Som tex vilka typer av låtar. Jag gillar ändå att hålla mig mer till metal. Jag blev kär i Deep Purple, Black Sabbath och Led Zeppelin när jag var 13 eller14 år. Det är huvudmallen som jag använder. Men det viktigaste jag gör är p g a fascineringen av solo-strängen, det är därför jag är en gitarrist. Jag älskar att sätta en not och sedan en till not och en tredje not och skapa gruppspindlar som en kemisk reaktion. Precis som ett laboratorium. Jag tycker om att skapa något som kommer ut i något som är ovanligt eller som inte har hörts förut.

Jag kan höra den dynamiken som du säger att man aldrig blir uttråkad. Det är som om du inte har den här raka linjen i låtarna. Det är upp-och nedgångar och det är groovy och sedan är det tillbaka till aggressivt riffande. Och jag tycker att du gjorde det ännu bättre på den här skivan jämfört med det senaste Schenker Fest-albumet också. Det var inte heller dåligt, det var superbra. Så den här är nästa nivå. Så du satte verkligen huvudet på spiken den här gången.

Ja, och jag måste säga att viruset är en olägenhet och är hemskt men dess bitterljuva situation hjälpte mig faktiskt . Som jag sa tidigare lever jag i nuet och jag måste ta itu med det som händer nu, vad som än är gynnsamt. Så tanken var att ha gästmusiker och några vänner för att fira 50-årsjubileet med ett Michael Schenker-album. Men det gick inte som planerat och vid något tillfälle kände jag att jag missat släppdatumet för 50-årsjubileet eftersom den första noten jag satte på skiva var 1970. Så när jag gick på 70000 Tons of Metal Cruise:n tog jag min inspelningsutrustning med mig. Jag tog bara med mig den för att 5 dagar på en kryssning kan bli tråkigt, så jag tänkte att jag kanske kunde använda den tiden för att skriva, men jag skrev ingenting. Men när vi kom av båten var jag i Miami i fyra dagar på ett hotell och jag tänkte “Nu är det dags att börja skriva!” och så gjorde jag det. Som vi vet nu var livet då på väg att stoppas upp för att stoppa viruset som förändrade allt. Det förändrade alla. Det var katastrofalt. Och jag såg dag för dag hur det blev värre och värre. Gränser låstes och land stängdes ner. Den vanliga rutten jag tar till studion från Brighton i Storbritannien är Europaväg 10 och jag åker via eurokanalen och via Frankrike, Belgien, Holland och sedan kommer jag till Tyskland till inspelningsstudion. Men den här gången gick det inte. Allt var stängt. Så vad skulle vi göra nu? Jag ville göra det här albumet. Så mitt team hittade en rutt som gick från Brighton till Harrods till Hook of Holland genom att ta båten och sova några timmar på båten och sedan åka vidare till inspelningsstudion. Jag var tvungen att göra den här resan fyra gånger och varje gång förutom en gång var jag tvungen att sitta i karantän 14 dagar när jag kom tillbaka till Storbritannien. Så det var totalt 42 dagar på egen hand eftersom min partner var iväg och tog hand om sin väldigt sjuka mamma i Japan. Men jag har ett mycket vackert hus och egendom så jag återupptäckte min trädgård och gjorde designs och sådant som jag älskar att göra. Den andra perioden av 14 dagar var tråkigare och de sista 14 dagarna skulle jag inte rekommendera någon! Jag blev så uttråkad. Jag vill inte göra det någonsin igen. Men! Du vet, någon måste göra det tvivelaktiga arbetet, jag är bandets ledare, någon var tvungen att sitta i karantän. Och när jag gick första gången till Michael Voss – studioproducenten i Tyskland – spelade jag in all musik och mina backing tracks och sedan var det dags för Ronnie. Så “Ok, Ronnie är du redo?” och han “Nej nej nej, jag är ledsen, jag kan inte. Jag är fast! Jag har åtaganden, jag har skyldigheter, jag kan inte sitta i 14 dagars karantän. Jag kan inte göra det!“. Och vi sa “Oroa dig inte Ronnie vi kommer på något.“. Och det är vad jag menar, man måste improvisera och det är vad vi gjorde med det här albumet på grund av virusets extrema situation.

Så hur lyckades du få sången från Ronnie? Fick du det via internet eller var han äntligen tvungen att resa?

Det är faktiskt en rolig historia. Alla blev rädda. Bodo Schopf, han bodde i Italien och han byggde sin egen studio för att han inte ville resa. Jag är faktiskt väldigt lycklig lottad eftersom alla mina bandmedlemmar, producenter och ingenjörer har sina egna studior. När jag gjorde Obsession (UFO:s 7:e album) påminde jag folk om att hur de föreställer sig att man ska göra ett album behöver nödvändigtvis inte bara gå till på just det sättet. Så med Obsession ville vi ha ett trumljud med mycket atmosfär, så vi valde en plats i Los Angeles, ett gammalt postkontor med ett gammalt lager med en fantastisk atmosfär. Vi var tvungna att använda en mobil inspelningsstudio och så länge vi använde en skärm mellan producent och band spelade det ingen roll om du var fem meter bort eller om du var 5000 km bort. Så det gör ingen skillnad. Så vi gjorde det redan då, men idag – hur skulle tekniken kunna göra det enklare? Jag frågade min partner Amy, eftersom jag inte lyssnar på någon musik, “Känner du några sångare eftersom Ronnie inte var tillgänglig?” och hon sa “Ralf!“. Så jag sa “Ok, jag litar på dig!“. Hon har en otrolig smak, så jag sa till Michael Voss “Hej – vad tror du om Ralf Scheepers?” och han sa “Absolut!“. Nästa dag spelade de in. Jag kunde inte tro det. Nästa dag gjorde de det! Och det blev början på hur vi gjorde det. När jag hörde rösten blev jag helt chockad. Jag visste inte ens att en sådan röst fanns på hela planeten – den var underbar. Sedan hade Brian Tichy fått reda på att jag var på gång att göra ett album för att fira 50-årsjubileet och han ringde Michael Voss och sade “Jag är ett Michael Schenker-fan, jag vill vara med på skivan – jag kan spela på 6 låtar!“. Jag sa “Du måste skämta!“. Han är en av de bästa trummisarna i världen! Jag menar att han spelar med Whitesnake och Ozzy Ozbourne etc. Så jag sa “Det är otroligt!” och sedan ringer Brian Tichy tillbaka till Michael Voss igen och säger att “En kompis till mig, han är en keyboardspelare och vill också bidra till Michael Schenker Group!“. Så jag sa “Vad ska vi göra med honom? Vi har redan Steve Mann.” och han lägger all keyboards. Men Michael Voss sa “Men du kan göra ett Jam med Derek (Sherinian)“. Och så erbjöd han sig att göra det. Jag sa till Michael Voss “Du menar som John Lord och Ritchie Blackmore? Som ett jam?” – du vet att jag aldrig har gjort något liknande. Och Michael Voss sa “Kanske skulle det vara fantastiskt att göra det för första gången. Kanske skulle dina fans älska något nytt och något som du inte har gjort tidigare?” och jag sa “Egentligen har du rätt, vi kör!“. Vi satte ihop det på en timme – jag blev så chockad. Det var Ralf, det var Tichy och så Derek på låten Thrilled to Kill och det var en up-beat metal-låt med mycket melodi och alla delar som en bra låt behöver. Jag kunde inte ha planerat något som liknat detta, därför säger jag att viruset hade en bitterljuv inverkan på detta album.

Så du hade dessa resurser eftersom de var arbetslösa eller deras schema var tomt. Så planeterna radade upp sig för dig så du kunde få den perfekta blandningen av människor som var med dig på albumet?

Mycket intressant kommentar. Jag har aldrig hört det förut. Men du har rätt. Jag antar att det var så.

På ditt Michael Schenker Fest-album Ressurrection samarbetade du med Kirk Hammett om den första låten – Heart and Soul – och jag kan höra att han anpassade sig till din solo-stil där. Han behöll en del av sin stil också men han antog mycket av din stil. Var det något ni arbetade fram tillsammans så att det blev på det viset?

Jag är tomten för Kirk och jag är hans främsta fan. Och när jag lyssnade på vad han gjorde på den låten på Michael Schenker Fest påminner han mig om Lonesome Crow.

OK!

Det är fantastiskt, han anpassade sig för att passa mitt gitarrspel. Naturligtvis blev jag mer smidig och jämnare under åren i UFO och jag utvecklades till en professionell gitarrspelare osv. Men jag blev förvånad över att höra Kirk Hammett spela som jag gjorde på Lonesome Crow. Det var fantastiskt.

Han hade fortfarande en del av sitt vibrato kvar där och naturligtvis hade du fortfarande ditt vibrato. Men ändå var det ett liknande vibrato som du hade tidigt också, men sedan lade han till dina solo-toner – de där sköna coola tonerna du lägger till i dina solon. Det var häftigt att höra hur ni matchade varandra i den låten där.

Bra sätt att se på det. Tack.

Så hur kom samarbetet med Kirk till?

Kirk hade alltid velat träffa mig och när jag bodde hos Peter Mensch i 2 år – han var ju Metallicas manager. Så du vet, jag fick höra om och om igen när jag stötte på Peter Mensch att “Kirk vill göra något, men han är lite blyg. Han vill inte närma sig dig …” och bla bla bla. Så så småningom sa jag “Vi kööör!

Planerar du att köra någon livestream eller något liknande?

Nej, allt är lite av en enda stor röra. Vi hade förberett oss för den största showen i Japan någonsin. En femtimmars show. Forum A – 5000 platser varje natt. Vi kunde ha sålt ut Budokan och två nätter i Osaka med 2000 varje natt. Och sedan förberedde jag mig på det under ett helt år – det var så komplicerat. Vi har Simon Philips på trummor och Bodo Schopf på trummor och sedan var vi tvungna att avbryta det efter ett års förberedelser. Men ingen energi går förlorad i universum, men just då var vi tvungna att skjuta upp allt. Graham Bonnet hade en axeloperation så vi fick Ronnie Romero in i aprilshowen och sedan var vi tvungna att skjuta upp det till december och nu har det skjutits upp till 2021 och vi planerar faktiskt att starta i Storbritannien den 28 Oktober 2021 på O2 Leeds Academy och avsluta i London O2 Sheperds Bush och sedan fortsätter vi i Europa, Holland, Schweiz, Italien och sedan Spanien. Det ser ut som om det kan hända.

Så vi får hoppas på det bästa då. Om inte så hoppas vi på en livestream så att vi kan se lite Michael Schenkers shredding.

Absolut. Jag håller mig i form ifall om något oväntat händer och viruset försvinner över natten och plötsligt “Michael, Vi kör!”

Haha. Vi kör! Vad skulle ditt bästa tips till gitarrister som har svårt att upptäcka sitt eget uttryck vara?

Sök inombords och uttryck det du tror på.

Tack Michael. Jag gillar din musik och jag hoppas verkligen att vi kommer se dig live snart.

Tack så mycket.

SKRIBENT: Tony Asplund
INTERVJU: Michael Schenker (Michael Schenker Group)
AKTUELL MED: Nya albumet Immortal 
SKIVBOLAG: Nuclear Blast
RELEASEDATUM: 2021-01-29