Behemoth har alltid stått för brutal perfektionism inom allt, oavsett när och var de än uppträder. Senaste plattan Opvs Contra Natvram släpptes för någon månad sedan och låtlistan är stark påverkad av de nya låtarna. Adam Nergal Darski ser inte nödvändigheten i att släppa album med jämna mellanrum om inte han känner för det. Behemoth är så mycket mer än bara ett band man måste få uppleva live, under varje spelning skapar de någon form om transidental idealism. En stor vit duk exponeras fansen på Annexet för, sedan börjar kvällen som vanligt. Nergal dirigerar allt som händer ikväll och låter oss känna en otvivelaktig trygghet redan under Post-God Nirvana. Närbilder på honom i kombination med en sällan skådad inlevelse gör att den nya låtarna bara kan bli grymma att få höra live, allt är i sin rätta ordning med andra ord. Nergal vet exakt hur han ska bygga upp stämningen bland publiken, med Ora Pro Nobis Lucifer från The Satanist utan ett inslag av Fader Vår på polska vilket är synd. Denna kväll behövs inte denna nyans för att övertyga publiken om vem som är bäst ikväll. Nergal går ofta runt på scenkanten och ser till att fansen längst fram känner sig sedda och involverar hela publiken till att delta ständigt. Nergal behöver ett massivt gehör och konstant respons för att leverera perfektionism.
Conquer All är alltid brutalt bra live, hatet flödar genom kroppen under de få minuterna och Nergal leder publiken bestämt in i ett unikt mentalt tillstånd varje gång den spelas. Off To War kan omtolkas till det nuvarande tillståndet som råder världen över, orättvisor och religion måste kunna hantera sekvenser på ett bättre sätt. Det kommer alltid att rebeller oavsett som är kritiska till den relativa tolkningen av världen och försöker dra sitt strå till stacken. No Sympathy For Fools från 2002 är låten som jag väntat mest på att få uppleva live, där dirigerar Darski in en otvivelaktig trygghet om att vi aldrig är ensamma oavsett vad världen än anser om valet av relativa teorier. Att bli påtvingad normer är aldrig det vi bara borde acceptera, utan ha möjligheten till att anta alternativa förklaringar utav fenomen. När Blow Your Trumpets Gabriel spelas får Nergal det högsta gehöret från publiken, han berömmer oss för det till och med. Att äntligen få uppleva Versvs Cristvs, där skapas den starkaste transodentala idealismen utan tvekan. Alltså att, det subjektiva framstår på ett visst sätt för kognitionen. Att begränsa upplevelsen genom en nödvändig kausal koppling till den kognitiva reflektionen med. Att bara se det som en vanlig spelning bland andra går inte. Dessutom att Darski sjunger på tre språk i samma låt gör allt så mycket bättre. Vissa sekvenser är bättre utan encores, genuint och ett sjukt vackert framträdande. Det är upp till var och en att skapa sin subjektiva tolkning av upplevelsen.
För mig har det alltid varit Angela som är Arch Enemy, hennes unika sång och karisma är svårslagen med Wages Of Sin. När hon slutade hade jag svårt för att lyssna på de nya albumen eftersom jag ansåg att några aspekter saknades.
Arch Enemy med Alissa är mer ett fenomen att se live, hon vet hur man involverar publiken på bästa sätt. Hennes utstrålning är ren glädje även om sången brister på vissa ställen. Men som helhet förstår jag varför så många gillar att se bandet live. Det senaste albumet Deceivers är stundtals riktigt bra och blir bara ännu mer minnesvärda att höra under spelningen. In The Eye Of The Storm är kvällens höjdpunkt utan tvekan, tätt följt av Handshake With Hell. Alissa är verkligen överallt och ser till att publiken känner sig nöjda. Bandet verkar ha det väldigt roligt på scenen med, de går fram emot scenkanten när det påkostade pyrot slocknat för en stund. As The Pages Burn från War Eternal gör Alissa riktigt helhjärtat och jag förstår varför hon är Angelas efterträdare. Men Arch Enemy kunde ha hoppat över Nemesis, ingen gör den lika bra live som Angela helt ärligt. Ibland krävs det genuina sekvenser för att övertyga mig personligen, Alissa har nästan lyckats att vilja se bandet live igen åtminstone.
Fotograf : Basse Hellgren
Senaste: Joanna Hemmingsson (j.hemmingsson@townhogs.com)